Just empty..
Heej!
Jag nämnde ju igår om en grej som var skitjobbig för mig.
Och det var att för ett tag sedan så bestämde jag mig att ta vårt gympauppehåll och fundera på om jag skulle sakna gympan som träningsform eller om jag bara skulle sakna alla underbara tjejer ( mina lagkamrater ). Och då kom jag fram till att de var tjejerna jag skulle sakna. Så jag bestämde mig att JSM som var vår senaste tävling hade blivit min sista. Så igår blev det jobbigt för jag skulle berätta för tjejerna. Först så pratade jag med min tränare sen så ville jag berätta för tjejerna själv för efter alla dessa år som vi haft tillsammans så kändes de rätt att göra. Så Pål skulle skicka in tjejerna i hallen och bara jag såg dem så började jag gråtaoch sen så började jag och berätta då och då började nästan alla gråta. Och då börjar jag gråta ännu mer, men då säger Frida: Men Evelina, Du ska ju inte dö. vi kommer ju inte bara ses 3 gånger i veckan längre. och då så blir det lite skratt och ännu mer tårar för det är ju sant, de tjejer som jag är van vid att träffa 3 gånger i veckan kommer jag inte träffa 3 gånger i veckan längre. Sen så sa jag det om att de var de jag skulle sakna och då grät vi lite mer, sen så sa de : Du kommer alltid vara en f2:are. Och det betydde mycket, för jag kommer väl alltid känna mig som en F2:are för det har varit en sån stor del av mitt liv. Och jag ska kolla på deras tävlingar så mycket jag kan, och hälsa på när de tränar.
Så tjejer, om ni läser detta så ÄLSKAR JAG ER ALLA SJUKT MYCKET!
// E - It's a lifestyle, but it's not a lifestyle for me. Atleast not anymore...
Och det var att för ett tag sedan så bestämde jag mig att ta vårt gympauppehåll och fundera på om jag skulle sakna gympan som träningsform eller om jag bara skulle sakna alla underbara tjejer ( mina lagkamrater ). Och då kom jag fram till att de var tjejerna jag skulle sakna. Så jag bestämde mig att JSM som var vår senaste tävling hade blivit min sista. Så igår blev det jobbigt för jag skulle berätta för tjejerna. Först så pratade jag med min tränare sen så ville jag berätta för tjejerna själv för efter alla dessa år som vi haft tillsammans så kändes de rätt att göra. Så Pål skulle skicka in tjejerna i hallen och bara jag såg dem så började jag gråtaoch sen så började jag och berätta då och då började nästan alla gråta. Och då börjar jag gråta ännu mer, men då säger Frida: Men Evelina, Du ska ju inte dö. vi kommer ju inte bara ses 3 gånger i veckan längre. och då så blir det lite skratt och ännu mer tårar för det är ju sant, de tjejer som jag är van vid att träffa 3 gånger i veckan kommer jag inte träffa 3 gånger i veckan längre. Sen så sa jag det om att de var de jag skulle sakna och då grät vi lite mer, sen så sa de : Du kommer alltid vara en f2:are. Och det betydde mycket, för jag kommer väl alltid känna mig som en F2:are för det har varit en sån stor del av mitt liv. Och jag ska kolla på deras tävlingar så mycket jag kan, och hälsa på när de tränar.
Så tjejer, om ni läser detta så ÄLSKAR JAG ER ALLA SJUKT MYCKET!
// E - It's a lifestyle, but it's not a lifestyle for me. Atleast not anymore...
Kommentarer
Trackback
